Min andra afrikamålning – Lejonhonan

The lioness, originally uploaded by artambience.

Nu är den sista tavlan också klar… Afrika… som helhet. Mycket färger och former men i den sista tavlan ville jag måla i en mildare ton – i Afrika finns det ju även mycket svält och orättvisor, men jag ville skildra något jag inspirerades av från naturen.. Mvh /Laila

Mvh /Laila

Lekbok för glädje och trygghet…

Av en tillfällighet hittade jag den här boken, som jag föll för direkt

Jag har beställt den till hela familjen!

 

 

 

 

 

”Med hjälp av de 110 roliga och kreativa lekarna i denna bok kan du som förälder eller pedagog stärka dina barns självkänsla och livsglädje, och därigenom lägga grunden för ett långvarigt 

välbefinnande. 
Boken tar bl.a. upp hur barnen kan:

Få verktyg för att sätta ord på sina känslor
Förändra sinnestillstånd som till exempel ilska, rädsla och nedstämdhet
Lära sig att se det positiva även i svåra situationer
Använda affirmationer för att uppnå sina mål
Öka sin självkänsla och självtillit

Boken innehåller lekar i varierande svårighetsgrad; en del passar för riktigt små barn och andra 
riktar sig till tonåringar. Lekarna kräver inte någon särskild utrustning och kan lekas av bara dig 
och ditt barn eller i grupp. 
Barbara Sher är lärare, författare och förälder sedan mer än trettio år tillbaka. På Brain Books 
har hon tidigare givit ut Lekbok för självkänslan, Lekbok för koncentrationsförmågan och Smarta 
lekar.”

Vi längtar tills den kommer!!

Min första Afrikamålning

     

Senufo people, originally uploaded by artambience.

 

Det här är min första Afrikamålning!
Jag har inpirerats av Senufofolket som är en förfäderskult och tror på en skapare, förfädersandar och naturandar.

I mitten ”the ancient mother”, den kvinnliga nedärvda anden som är helig och vägleder de hemliga sällskapet Poro. Hon avbildas ofta i form av skulpturer som liknar den på min tavla.

Trots att urmodern är kvinnlig är det endast män (alla vuxna män) som ingår i Poro som är grundpelaren i samhället! Det är endast män som får lära sig det heliga konsthantverket. Dessa konstnärer bor för sig själva i en avskild del av byn och behandlas med rädsla och respekt därför att de har en speciell relation med naturkrafterna som de kan föra över till sina konstverk. Där kvinnor ingår i sällskap, sandogo, är de spåkvinnor och ansvariga för kontakt med bushens ande som kan bli störd av människorna.

Masken uppe till höger symboliserar de starka krafter som enligt senufos tro bland annat gör att deras förfäder kan delta i ritualerna.

Min vän Djeneba i förgrunden…

En till tavla kommer innan söndag… /Laila

Konst i Sydafrika

Sydafrikas historia som rör konst enligt Nationalencyklopedin, omfattar både traditionella konstnärliga afrikanska uttryck och konst som är västerländskt orienterad. 

Traditionella uttryck

Till de traditionella konstnärliga uttrycken (NE) återfinns bland annat bushmännens stenmålningar och stenristningar av vilka en del är över 20 000 år gamla (!), zulufolkets broderier av pärlor, zulu- och vendafolkens träarbeten och ndebeletswana- och sothokvinnornas husmålerier.

Bilden: En vacker kruka gjord av Zulufolket, Sydafrika. Hämtat från Flickr, ethekwinigirl (CC-licens)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Konstnärer mot apartheid

Konstnärer från Sydafrika har bidragit med kraftfull propaganda i kampen mot apartheid både i exil och inom landet. Township art är en ny konstform som utvecklats under senare år och har rötterna i konst, politik och pedagogik i de svartas stadsdelar och speglar det dagliga livets vedermödor i olika tekniker. Några av de nutida Sydafrikanska bildkonstnärerna som fått internationell uppskattning är Mmakgabo Helen Sebidi, Paul Sibisi, Sue Williamson, Lionel Davis och William Kentridge. Bill Ainsly var en modernist från Sydafrika som gick bort 1990 (Nationalencyklopedin).

Willie Bester

En annan konstnär som blev en av Sydafrikas viktigaste motståndskonstnärer mot apartheid är Willie Bester (https://www.edulink.fi/etusivu.aspx?page_index=material&group_id=2846). Hans konst centreras kring mänskliga rättigheter och orättvisor.

 

CC-licensierad bild från Flickr som visar Willie Besters "The story of a migrant worker" http://www.flickr.com/photos/strombe/

 

Segregering

Willie Bester är enligt boken Contemporary African Art av Sidney Littlefield Kasfir (1999) en av många konstnärer som intar en medelväg mellan stereotypen för de vita, formellt skolade konstnärerna med litterära-filosofiska strömningar och den svarta, informellt upplärda konstnären som skildrar verkligheten under apartheid. Stämplad som ”färgad” växte han upp i Montague, en del av Cape Town, men ”förflyttades” på grund av segregering av bostadsområden!

Hans konstnärliga utbildning rörde sig om ett år vid CAP -Community Arts Project. Det största lärosätet för icke-vita konstnärer i Cape Town. Fastän hans ämne är livet i stadsdelarna är han mycket mindre litterär och mer böjd mot lager av gestaltning än andra tidigare konstnärer i samma genre på 1960-talet eller CAP-affisch konstnärer som arbetade i ren motståndsrörelse. Bester använder sig av gruset från gatan tillsammans med olje- eller vattenfärger i kollageliknande mönster förstärkta med detaljerade kalligrafiska figurer och symboler.

Konst i Algeriet

Den Algeriska kulturen har (http://filateli.sk-1.se/data/archive/media/gewalliartiklar/algeriet.pdf) inspirerat stora konstnärer som Delacroix, Renoir och Matisse! Delacroix fascinerades av haremslivet, Renoir av färgerna i naturen och klädedräkterna samt Matisse av den Nordafrikanska ornamentiken! Anders Zorn har målat tre tavlor i Algeriet 1887 (http://www.alsing.com/zorn_sv/18601889.html).

Konsthantverk

Islam är enligt Nationalencyklopedin (http://www.ne.se.proxy.lib.ltu.se/artikel/111282) den officiella religionen i Algeriet. Konsthantverket domineras av tillverkandet av mattor, broderi, vävnad, keramik, metallsmide och smyckekonst. Konstformerna är dels påverkade av ett osmanskt* inflytande och dels av lokala traditioner. Till de sistnämnda kan nämnas berbernas keramik som är oglaserad med geometrisk dekor.
Traditionellt har det funnits konstnärligt utfört vapensmide och tillverkning av smycken i guld och silver, ofta i form av tunga graverade silversmycken med inläggningar av emalj. Traditionellt har det även funnits en utvecklad skicklighet att brodera med konstfulla motiv.

(*osmanerna, ottomanerna, var ursprungligen en liten turkisk stam som skulle bli det osmanska rikets aristokrati. De invaderade Algeriet på 1600-talet - http://sv.wikipedia.org/wiki/Osmanska_riket)

Konstnärer mördas

I Nationalencyklopedin står det att i ett tillstånd av närmast inbördeskrig som rått i Algeriet sedan 1990-talet lever stora delar av befolkningen under en stark press. Det pågår dagliga attentat och terror samt övergrepp och hårdhänta metoder från regeringstrupper och polis. Kvinnor mördas systematiskt liksom journalister, lärare, konstnärer och andra bärare av ”främmande tankar”.

Klippmålningar

I Algeriets klippökenområden finns enligt Nationalencyklopedin förhistoriska klippmålningar i Tassili n´Ajjer i sydöst.

Algeriets historia (http://www.ericshapiro.com/algerian_culture.htm) går längre tillbaka i tiden än många överlevande kulturer. Dess första invånare sträcker sig så långt bak i tiden till den neolitiska tiden. för ungefär 8000 år sedan började folket som mestadels var nomadiska jägare att göra klippmålningar på väggarna till sina grottor som skildrade deras dagliga liv, att jaga och följa sina hjordar. Idag är dessa de mest berömda exemplen på Algeriets konst och är stora turistattraktioner.

Otur att arbeta med guld

Bilden föreställer en flicka från Algeriet. Young Algerian girl, målning av Frederick Arthur Bridgman ( 1888 ) - Open Source-bild

Ornamenterade smycken från Algeriet (http:www.ericshapiro.com/algerian_culture.htm) är gjorda med hjälp av gammaldags primitiva tekniker. Emaljerade halsband med lokala koraller  och stenar från Sahara är kända exempel på konst från Algeriet och från de Berbiska folkslagen. Jag tycker att dessa halsband är mycket vackra och för mina tankar till min barndoms princessdrömmar!

Algeriskt smide är specialiserat på koppar och bronskärl vilka utformas till dekorativa och religiösa ändamål. Hantverkarna använder sig av silver, koppar, glas, agat, brons och återvunna material men aldrig guld, eftersom det anses föra otur med sig att arbeta med guld!

Kabylerna härstammar från Kelterna?

99% av Algeriets befolkning är (http://www.ericshapiro.com/algerian_culture.htm) sunnimuslimer av Berbisk härkomst även om de flesta idag betraktar sig som araber. Berber är (http://sv.wikipedia.org/wiki/Berber) benämningen på ursprungsbefolkningen i Nordafrika.
Kabylerna i norra Algeriet är en stor berbisk grupp på omkring 4 miljoner personer som i hög grad har bevarat sitt språk och kultur! På ett annat ställe, http://sv.wikipedia.org/wiki/Kabyler, står det dock att Kabylerna är omkring 3 miljoner.

Det är ovisst varifrån Kabylerna härstammar men det finns en teori om att de ursprungligen invandrat från Kelterna. De flesta är mörkhyade som övriga nordafrikaner medan en del föds med ljus hy, ljusa ögon och rött hår!

Bilden visar en kanna med ett djurhuvud gjord av kabylerna. http://www.flickr.com/photos/nostri-imago/2922762325/

Kabylerna, bergsinnevånarna i Kabylregionen (http://en.wikipedia.org/wiki/File:Ceramic_Kabyle_peoples_double_vessel_(19th_century).jpg), längs Medelhavskusten i Nordöstra Algeriet är utmärkta konstnärer uppmärksammade för deras smyckestillverkning, textilier, mattor, korgar, porslin och muralmålningar. I norra Afrika dateras keramik gjord av män till 7:e århundradet före Kr. när Fenicierna introducerade drejskivan till den Algeriska kusten. Handgjord keramik gjord av kvinnor bland Kabylerna är en äldre, förmodligen inhemsk tradition som dateras bakåt till 2000 år före Kr. Än idag formar och dekorerar Kabyliska kvinnor keramik med geometriska målade mönster till sina hushåll och till försäljning. Kvinnorna tillverkar behållare i olika storlekar för vatten, mjölk, olja, för att koka och äta mat och oljelampor.

Algerisk keramik prisas

Keramik och porslin tillverkas för hand och bränns i enkla ugnar. Därefter målas de förhand med naturligt gjorda färger av kvinnorna som tillverkar dem. Den avancerade och noggranna metoden är ett prisat exempel på Algerisk konst av inhemska konsthantverkare och konstnärer (http:www.ericshapiro.com/algerian_culture.htm).

En samtida konstnär från Algeriet

En konstnär från Algeriet värd att nämnas tycker jag, är Layachu Hamidouce (http://www.artabus.com/hamidouche/). Han föddes 1947 i Annaba. Han är professor i matematik (!) och under åren 1968-69 tog han lektioner i konst med hjälp av korrespondanskurser från Paris, ”The universal school”, Boulevard Exelmans. I juni 2004 blev han utvald av ”the international Commission of the Biennial Internationale of the contemporary Art” (Florens, Italien) att delta i den femte upplagan i december 2005. Han har haft webutställningar sedan år 2000.

Jag fascineras av hans konst! Han använder tekniker som akryl på duk men gör även digitala bilder.
Jag kunde inte hitta någon bild med CC-licens, men HÄR är en länk till ett av hans gallerier på nätet! Jag tycker att han gör underbara bilder!

Konst i Elfenbenskusten/ senufofolket

Det är omöjligt att beskriva folkslaget senufos konst utan att beskriva deras kultur! Den mesta av informationen nedan har jag fått från min vän Djeneba som härstammar från Senufo-land i Elfenbenskusten. År 2003 kom hon och hälsade på mig mitt i det kalla februari i Lappland från Afrika! Eftersom det rådde inbördeskrig och hon var receptionist på flygplatsen KLM som på grund av stridigheterna tvingades stänga, erbjöds hon en flygbiljett till valfritt ställe och jag hade den turen att hon valde att hälsa på mig!

 

Foto: © mig. Visar en väggbonad med senufosymbolik från Elfenbenskusten

 

Djurfetisher är ett gemensamt drag bland senufo  

Till vänster om Nigers delta – kring staden Mopti (Mali) – på sin jakt efter bra land, anlände Senufo-folket för tusentals år sedan till området där de nu håller till. Korhogo, den stad min vän kommer ifrån skyddades från de krigsliknande invasionerna vid floden Bandama och blev huvudstad och säte för de mest betydande inom Senufo-folket. Vid slutet av förra århundradet när den välkända Mandingue-bekämparen Samory (Mandingue är en annan stam) hotade senufos land förklarade Korhogos ledare; Vi är inte krigare utan jordbrukare och undvek på så sätt strid.

Idag är ”senufos land” uppdelat mellan tre stater, Elfenbenskusten, Mali och Burkina Faso. Senufofolket består av ungefär 1 500 000 personer uppdelat i mer än trettio undergrupper. Varje undergrupp har sina egna karaktär, men det finns många kulturella gemensamma drag; språket, djurfetisher och social och religiös organisation. De typiska familjenamnen hos senufo är fem och härstammar från fem orginal:

-På senufo heter djurfetischen i form av pantern Soro och på mandingue Koulibaly (min väns efternamn!)

-Tuo på senufo motsvaras av vårtsvinet och heter Daghiorho eller Toure på mandingue.

-Sekongo på senufo motsvaras av jordekorren och heter Kamara på mandingue.

-Yeo på senufo motsvaras av den röda antilopen med vita linjer och fläckar och heter Oatara på mandingue.

-Silue på senufo motsvaras av den svarta apan och heter Kounde på mandingue.

Varje djurfetisch/djur motsvaras av förbud och är tabu att äta.

Andarnas hemliga lagar

När någon vandrar genom senufoland vid torrsäsongen kan man se, nära byarna, några mörka gröna fläckar som dominerar det gulaktiga, detta är ”heliga skogar”, påminnelser från de ursprungliga skogarna, bevarade platser, reserverade platser för Poro. Poro är ett hemligt sällskap, organiserat i åldersgrupper, som hanterar den traditionella kunskapen. Under de föregående initieringsriterna , är undervisningen vid ”Senufo-skolan” lång och krävande. Efter de tre sju årscyklerna nås det initierade stadiet. Genom alla dessa år, lärs andarnas hemliga lagar ut, huvudsakligen till män. Initieringen till Poro innehåller också en mer materiell undervisning, schema för arbete i jordbruk och olika hantverksmässiga tekniker.

Senufos konst är helig

För senufofolket vid begynnelsen av alltet, finns det en enda gud skapare, Koulou Tyolo. Men den här guden sover och han ingriper inte längre i angelägenheter i universum. Byns vaktande moder, Kalieleo som beskyddar Poro och ”den heliga skogen”, hon är den kvinnliga motsvarigheten till Kuolo Tyolo, skaparen. Representationer av Kalieleo är mycket omfattande bland Senufo-skulpturer. Hon kan representeras ensam eller diande ett barn. Senufos konst, i sina olika uttrycksformer är alltid huvudsakligen helig.   

 

Den här masken representerar till exempel en ande från naturen som lever i världen osynlig och är kapabel att svara på böner och åkallande från sina dyrkare Bild: personlig kontakt: Djeneba K. Deschamps, feb. 2009.

 

 

Masken ovan ”dansas” vid skördefester för att tacka förfäderna över att ha fått rika skördar. Masken, Kpélé är också en hjälp för de bortgångna att göra sig väg till den andra världen. Kpélé kan också jaga bort onda andar från byn och till och med strida mot onda trollkarlar. 

Ursprunget glöms bort

När man besöker en nutida utställning uteslutande tillägnad konst från Elfenbenskusten är intrycket av att se masker från olika regioner av landet, ansikten av män eller kvinnor, så väl som av djur i naturen att de är helt olika och förändrade. Konstnärer som velat utnyttja alla sina möjligheter i plast. Medans några masker är behandlade att få renare former, bland annat genom akademiska konstruktioner, får andra fria tyglar till den mest häpnadsväckande fantasi. Många Ivorianer har en rik repertoar men oftast är det maskerna som nämns. I presentationer av konst från Elfenbenskusten bortses ofta ifrån att maskerna spelar en väsentlig roll bland Senufo och att i ceremonierna som har en viktig ställning, så finns en starkt skrämmande aspekt i Senufos hjälm-masker. (Ovanstående information har jag fått genom personlig kommunikation med Djeneba K. Deschamps, feb. 2009)

Enligt Nationalencyklopedin har merparten av senufos behållit sina inhemska traditioner. Många av folkgruppen senufos masker produceras dock för turistmarknaden och masker av senufo har blivit attraktiva samlarobjekt.  

 

Foto: © mig, visar konst i form av textil och Panterdansen från Elfenbenskusten.

 

Senare konstnärer från Elfenbenskusten

I Nationalencyklopedin står det att Christian Lattier och Célestin Dogo Yao var bland de första Ivorianska konstnärerna att få internationell uppskattning och de betydde mycket för de efterföljande som Youssouf Bath och Koffi Mourouffie.

Kommer inom kort även att publicera inlägg om konst i Algeriet respektive Sydafrika. /Laila

Inför och på alla hjärtans dag!

Med de här bilderna vill jag önska alla en trevlig alla hjärtans dag!

Den här bilden tog jag idag, det är egentligen VED tänkt att elda med som jag har räddat Ett hjärta skapat av naturen!

Här är Saga när vi var ute i 22-gradig kyla med pulkan tidigare idag Hon hade frost på ögonfransarna!

Nu har kameran äntligen åter fått komma fram! Igår var jag vikarie som bildlärare igen på högstadiet. Det var en trevlig dag! Jag har annars haft lite datorfrågetecken, lite problem med uppkopplingen och tidsaspekter allmänt m.m.. men nu ser det lugnare ut. Skönt! TACK till alla som ställer upp både verbalt och handgripligt!

Vi har nu sett ”Let´s dance” och barnen har hemma en kompis.

Jag håller på med en uppgift till konstskolan som handlar om Afrika! Således har jag kontaktat min vän Djeneba som härstammar därifrån och läser vad hon skriver i sina mail skrivna på engelska med fransk brytning

Jag ska forska om tre Afrikanska länder och göra en första tavla med tema Afrika. Jag hoppas att jag kommer att hinna detta klart den femtonde när det borde vara det! 

Kommer nog att publicera resultaten här!

Hej så länge och ha det nu bra! /Laila